Bok: Rester av döden av Jo Callaghan

Författare: Jo Callaghan
Titel: Rester av döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 349
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Human remains
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Kat & Lock 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 november 2025




Första meningen: I tre månader har han iakttagit kriminalintendent Kat Frank, och inte en enda gång har hon fått syn på honom.

Baksidetext
När en kropp utan huvud och händer påträffas på en gård i Warwickshire får Framtidens polisenhet fallet, och de påbörjar arbetet med att identifiera offret och spåra mördaren. När en andra kropp upptäcks blir fallet ännu mer dramatiskt: oron växer för att det är den ryktbara strypmördaren i Aston som återvänt.

Kriminalintendent Kat Frank anklagas för att många år tidigare ha satt fel man bakom galler i Aston-fallet, och samtidigt börjar AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – gräva efter sanningen. Kat är å sin sida fast besluten att låta det förflutna förbli begravt. När hon blir måltavla för en skugglik figur som söker hämnd slits Lock mellan sina logiska algoritmer och sin partners omdöme, med explosiva konsekvenser.

Samtidigt som insatserna höjs ökar också de interna spänningarna i teamet. När allt ställs på sin spets återstår frågan: hur mycket kan en AI egentligen lära sig – och vad händer när den gör det?

Min kommentar
Ibland är det lite märkligt vilka böcker man (jag) prioriterar att läsa. Merparten av böckerna jag får/köper får vänta i många, många år på att bli lästa. Och så finns det sådana som Rester av döden, som jag läser bara två veckor efter att den kom hem till mig. Olika falla ödets lotter.

Att Jo Callaghan jobbar/har jobbat med AI-forskning är väldigt tydligt i de här böckerna. Dessa tre, som jag hittills har läst, har varit det enda jag råkat på som poängterar både för- och nackdelar med AI. Jag gillar verkligen det. Dessutom lyckas hon göra det utan att föreläsa eller använda pekpinnar. Personligen så tycker jag att det är uppenbart att det finns en del uppgifter som AI inte kommer att kunna utföra (under överskådlig framtid). Det stora problemet är att den tar bara hänsyn till fakta och statistik (och har ingen aning om huruvida inmatade uppgifter är sanna eller falska). Men människor är inte fakta och statistik. Människor är känslor och irrationellt beteende.

Kat börjar bli lite irriterande och hon är inte speciellt kommunikativ. Hon talar om (ger order) vad de andra ska göra, men är inte speciellt intresserad av att höra någon annans åsikt. Av någon anledning så verkar hon också tycka att "tro mig" räcker för att bevisa något. Hur kan hon ha kommit undan med det? Det känns i alla fall som att hennes personliga ... fall får ett avslut här. Det vore jag tacksam för.

Lock ... ja, vad ska jag säga om honom (han vill bli kallad han)? Jag tycker i alla fall inte att han är så himla läraktig. Ett flertal gånger har han nu blivit överbevisad om att statistik inte alltid har rätt, men han fortsätter att stirra sig blind på den och tycker att Kat gör dumma val eftersom hon litar på sin magkänsla. Nu är det ju så att magkänsla är inte något som man bara "känner på sig", utan den baseras på lång erfarenhet. Faktum är att jag nog börjar tycka lite illa om Lock. Det känns konstigt att säga, men han har blivit lite för mänsklig. Han är, i bästa fall, både beräknande och manipulativ. Vilket så klart är direkt farligt.

Även hans skapare, professor Okoneda, trycker på en del knappar som jag går igång på. Hon gör mig fullständigt tokig och inte heller hon verkar vara så smart som det antyds. Hon är totalt oförmögen att förstå att hon gör exakt samma sak som hon anklagar polisväsendet för att göra. Att döma människor efter fördomar om deras hudfärg/kön/samhällsklass/yrke.

Kanske är den här historien lite väl förutsägbar. Det var inte speciellt svårt att gissa hur det hängde ihop. Jag kan dock leva med det, för det är egentligen inte själva gåtan som är det viktiga. Något jag har betydligt svårare att gilla är slutet. Jag kommer aldrig att gilla ett sådant slut. I vissa fall så kan jag ändå förstå och i mer sällsynta fall uppskatta det, men här ... nej.

Rester av döden är minst lika bra som de två tidigare böckerna, men jag är lite rädd för att böckerna tycks vara på väg åt ett håll som jag nog inte tycker om. I vilket fall så förbereder jag mig på en lång väntan på nästa bok. Den verkar vara planerad att släppas, på engelska, i maj nästa år.

På Goodreads hade den 4,38 i genomsnitt (beräknat på 1 253 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rester av döden: Lottens bokblogg, Tofflan och DAST Magazine

Fullbordad utmaning 2025:3

I några år nu har jag insett att det här med att jag är beroende av serier är ett problem. Jag vet inte hur många jag följer och de har en tendens att inte bli färdiglästa. Trots att jag faktiskt gillar dem. Det kommer ju hela tiden nya serier... Alltså gör man en avsluta-serier utmaning!

I elva år har jag kört min Finish That Series Challenge nu och det verkar inte vara någon som helst risk att serierna tar slut. Faktum är att det är ett oslagbart sätt att (nästan) garantera att det kommer en ny del i en serie att ta med den i min utmaning. Den stora skillnaden jämfört med de första åren, är att nu är det oftast bara enstaka böcker i varje serie som är olästa. Det gör ju att de arton, som verkar vara det optimala antalet, omfattar ganska många serier. I år var det fjorton serier som påverkades.

Böckerna jag läst är
Antonia Scott av Juan Gómez-Jurado
#3. Vit kung

Avdelning Q av Jussi Adler-Olsen
#10. Sju kvadrat med lås

Ben Cooper & Diane Fry av Stephen Booth
#16. Dödens hemligheter

Ellen Elg av Karin Alfredsson
#6. En rysk gentleman

Gunnar Barbarotti av Håkan Nesser
#9. Ung mans färd mot natt

Hallandssviten av Christoffer Carlsson
#2. Brinn mig en sol
#3. Levande och döda

Herkules av Mons Kallentoft
#9. Amason

Holly Gibney av Stephen King
#3. Holly

Hulda Hermannsdóttir av Ragnar Jónasson
#3. Dimma

Kouplan av Sara Lövestam
#3. Luften är fri
#4. Finns det hjärterum

Malin Fors av Mons Kallentoft
#15. Isgudarna

Motståndstrilogin av Louise Boije af Gennäs
#2. Skendöda
#3. Verkanseld

Nordmark av Thomas Engström & Margit Richert
#2. Armasjärvi

Årstidskvartetten av Anders de la Motte
#3. Vintereld
#4. Våroffer

Resultatet för 2025 blev inte riktigt lika fantastiskt som för 2024. "Bara" drygt 66%, tolv stycken, har fått en fyra eller högre i betyg. Det gör ju att även genomsnittet blir lägre, men 3,80 är fortfarande väldigt högt tycker jag. Och det är så det har legat tidigare år, så tillbaka till det normala alltså.

Det här är definitivt en utmaning som passar mig riktigt bra och jag ska helt klart fortsätta med den. Ända tills alla serier tar slut. Vilka böcker som får vara med nästa år är faktiskt redan bestämt och det blir arton stycken även 2026, men då fördelade på endast elva serier. Jag har äntligen tänkt ta tag i en riktigt gammal surdeg. Och tre av årets återkommer minsann (sa jag inte att den här utmaningen är ett oslagbart sätt att få en ny bok i en serie?!) nästa år 😲

Hett i hyllan #520

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Av en slump så upptäckte jag två riktigt gamla böcker som hade lyckats smita undan Hett i hyllan-inläggen, så nu dyker de upp i helt fel ordning. Men vad ska man göra ...

Detta är den första och den köpte jag i maj 2015.

Egentligen så är det otroligt märkligt att jag fortfarande inte har läst något alls av Kristina Appelqvist. Och kanske också att jag faktiskt har lyckats att bara köpa på mig en enda bok av henne. Minns mig som en ängel är första delen i serien om Helena Waller.

Flera pålitliga bokbloggare har talat sig varma om Kristina Appelqvist och jag har till och med varit och lyssnat på henne på biblioteket. Trots allt detta så har jag alltså inte läst en enda bok av henne. Jag minns att jag tänkte, när jag köpte den här boken, att det var så bra att passa på när den nu är första delen i en serie. Nu har det kommit ytterligare fyra delar. Om jag gillar detta, när den nu blir läst, så har jag många två andra serier att botanisera bland.

Så här står det på baksidan:

På vackra Bjertorps slott möts ett sällskap för att utse den författare som ska tilldelas ett prestigefullt pris. Men inget blir som de tänkt sig. Morgonen därpå hittas en av medlemmarna död under märkliga omständigheter. Plötsligt förbyts den trevliga samvaron i en mardrömslik jakt på en oberäknelig mördare som tycks vara ute efter fler offer.

Litteraturforskaren Helena Waller dras allt längre in i ett kusligt morddrama som tycks ha egendomliga beröringspunkter med Svenska Akademien, en gammal kärlekshistoria, en okänd opera och den danska författarinnan Karen Blixen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Hjärtlinjer av Brit Bennett

Författare: Brit Bennett
Titel: Hjärtlinjer
Genre: Drama
Antal sidor: 362
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The vanishing half
Översättare: Sofia Nordin Fischer
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 november 2025




Första meningen: Morgonen då en av de försvunna tvillingarna återvände till Mallard sprang Lou LeBon hela vägen till dinern för att meddela nyheten, och än i dag, många år senare, minns alla chocken när den svettige Lou kom instörtande genom glasdörrarna, andfådd, med halslinningen mörk efter ansträngningen.

Baksidetext
Som tonåringar rymmer tvillingsystrarna Desiree och Stella Vignes till New Orleans. Där inser Stella för första gången att hennes hud är så ljus att andra människor kan ta henne för vit. Så snart hon upptäckt kraften i den förklädnaden finns ingen återvändo.

Tjugo år senare lär två unga kvinnor känna varandra i 80-talets Los Angeles. På ytan har de inte mycket gemensamt, men de delar samma rötter.

Min kommentar
Läsningen i oktober gick undan så när november började var jag redan på andra boken i novemberplaneringen; Hjärtlinjer. En bok som jag fick på läsretreaten 2022. Min tanke var då att jag skulle läsa den när den uppskjutna (pre-pandemi) USA-resan blev av. Nu vet jag inte när jag kommer dit så jag tyckte att det var lika bra att bara läsa boken.

Det finns en hel del att fundera över här, den stora springande punkten här tycks vara vilken färg man har på huden och hur det påverkar ens liv. Jag ska inte vara så förmäten att jag säger att jag förstår, för detta är något som jag förmodligen aldrig kan sätta mig in i och förstå. I alla fall inte på riktigt, att leva med det. Är man verkligen svart om ens hud är vit? Och spelar det egentligen någon roll?

För mig var boken jobbig att läsa. Jag älskar kronologi och den här boken är nästan motsatsen till det. Den består av olika delar, som till namn har olika årtal. Då man får förmoda att den ska utspela sig. En stor del av texten var dock tillbakablickar till vad som hänt långt tidigare. Detta plus perspektivbyten, som kunde ske lite hur som helst kändes det som, gjorde att det ibland var svårt att veta vilken "hon" som avsågs. Boken handlar ju om fyra olika kvinnor, som alla är berättare vid något tillfälle.

Boken belyser viktiga saker, som identitet. Vem är man, förutom färgen på ens hud? Om det inte syns på hudfärgen att man är svart och man inte berättar det för någon, då är det ju inget som märks. Ingen behandlar dig annorlunda. Vilket ju betyder att det inte är någon skillnad på människor, baserat enbart på hudfärg. Och en annan viktig frågeställning i boken: Om man inte vet att man är svart, är man det då ändå?

Hela den där fiktiva byn Mallard är som en by i en skräckfilm. Den påminner lite om samhället i The Stepford wives. På ytan är allt perfekt, men inget är som det verkar. De svarta i byn, som är så ljusa i skinnet att det inte syns, visar rasism mot de med mörkare hud.

Första meningen i boken förtjänar ett eget omnämnande, tycker jag. Det är i särklass den längsta första mening jag läst sedan jag började ha med den i inläggen. Det var i oktober 2011. Eventuellt är den längst, någonsin (kanske måste kolla upp Jack av Ulf Lundell).

Berättelsen i Hjärtlinjer är både bra och berörande. men sättet berättelsen presenters på passar inte mig speciellt bra. Det var en märklig bok. Medan jag läste den så tyckte jag att den var bra. När jag inte läste den så lockade den inte ett dugg. Jag inser ju att jag är hyfsat ensam om att inte tokhylla den här boken så om du inte har problem med kronologi, eller snarare bristen på den, så läs den för all del. Det är den värd.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,12 i genomsnitt (beräknat på 844 633 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hjärtlinjer: Bokstunder, Bokdivisionen och Bokbesatt

Tisdagstrion: Svenska Akademien

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Svenska Akademien

Associera fritt. Det är vad uppmanas vi att göra den här veckan. Jag kan förstå det för det här temat känns ... svårt. Minst sagt. Jag gör det enkelt för mig och väljer böcker som refererar till Svenska Akademien. Oavsett om det bara är för att sätta en tidsstämpel (alltså referenser till bråket som var där för några år sedan).

1. Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist har jag faktiskt inte läst än, men enligt handlingen så har det kusliga morddramat egendomliga beröringspunkter med Svenska Akademien.

2. Skendöda av Louise Boije af Gennäs använder sig av det ovan nämnda bråket för att (förmodligen) öka trovärdigheten genom att nämna aktuella händelser.

3. Kallbrand av Cilla och Rolf Börjlind använder sig av aktuella händelser för att få fram samhällskritik. Svenska Akademien var en av dem.