Smakebit på søndag: Krypskytten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Den här veckan jobbade jag alla dagar. Heltid. Man kan säga att det nog inte riktigt var dags än, men det gick. Tack och lov att jag har ett yrke och en arbetsgivare som tillåter mig att jobba hemifrån. Det har (väldigt) sakta blivit bättre och nu kan jag dricka kaffe igen. Det har jag saknat de här veckorna. Nästa vecka har vi kortvecka på jobbet, vi är lediga på allhelgonaafton. Och faktiskt ska vi iväg på en liten miniweekend.

M W Cravens serie om Washington Poe och Tilly Bradshaw är en av mina favoriter och lyckliga jag lyckades få den senaste, Krypskytten. Det är sjunde delen och så här långt är den minst lika bra som de andra. Jag ville ge ett smakprov på Tilly som ger en liten aning om hur speciell och filterlös hon är, så jag fick bläddra bakåt lite, men det är det värt 🙂 Här sitter alltså Tilly och Poe och pratar om den tredje vid bordet, en nästan okänd (och lite misstänkt) man vid namn Towler.

Min smakebit är från sida 148:

    Bradshaw rynkade pannan. "Det här är konstigt", sa hon. "Han började arbeta för mr Arreghini för tjugotvå månader sedan."
    "Varför tycker du det är konstigt, Tilly? Det är vad Archie sa till mig."
    "Nej, det är vad han gjorde innan dess som är konstigt, Poe."
    Poe sneglade på Towler. Ett småleende drog över mannens läppar. Som om han var medveten om något lustigt som Poe inte visste något om.
    "Och vad gjorde han innan, Tilly?"
    "Det är just det. Jag vet inte. Antingen gick han under jorden på något sätt och hade ingen anställning över huvud taget, eller..." Hon bet sig i läppen, såg på Towler och rynkade pannan. Så stängde hon laptoppen.
    "Eller vad då, Tilly?"
    "Vill du ha en bit mango, Poe?" Bradshaw sköt till honom sin fruktskål. "Den är färsk och rik på fibrer. Det underlättar när du bajsar."

Bok: Vit kung av Juan Gómez-Jurado

Författare: Juan Gómez-Jurado
Titel: Vit kung
Genre: Thriller
Antal sidor: 484
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Rey blanco
Översättare: Hanna Axén, Johanna Svartström
Serie: Antonia Scott 3
Förlag: Bokförlaget NoNa
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 september 2025




Första meningen: Antonia Scott har inte ens tre minuter på sig.

Baksidetext
Jon Guiterrez har blivit kidnappad och Antonia Scott är fast besluten att rädda sin följeslagare. Men hon behöver inte söka länge innan hon blir kontaktad av kidnapparen, Señor White en mördare som manipulerar andra människors sinnen för att begå brott. Han är även ansvarig för att Antonias man, Marcos, ligger i koma och Antonia har jagat honom länge. Nu vill han träffa henne.

Señor White vill att de ska spela ett spel som går ut på att Antonia och Jon ska lösa tre brott på bara några timmar. Om de vinner lovar han att lämna tillbaka Jon med endast några skråmor. Om inte ...

Min kommentar
Ibland så har man turen att hitta de där böckerna. Att jag hittade serien om Antonia Scott berodde bara på att jag råkade höra ett boktips på Go'kväll, om en spansk bok. Eftersom vi skulle åka till Spanien och jag väldigt gärna vill läsa något som utspelar sig där jag är så fastnade det tipset. Nu var det dags att plocka fram den tredje, och sista, delen, Vit kung.

I den här serien ingår, tydligen, två andra böcker och en novell, som alla utspelar sig innan böckerna om Antonia Scott. Det är oerhört trist att de böckerna inte har översatts, tycker jag. Det känns som att de skulle kunna förklara en del och kasta lite ljus över Antonia och alla som omger henne. I vilket fall, den här serien förtjänar många, många läsare.

Det som gör hela den här serien så fantastiskt bra är den dynamiska duon, Jon Guiterrez och Antonia Scott. De är så olika på väldigt många sätt, men de viktiga värderingarna har de gemensamt. Jag bara älskar relationen (nej, inte ett dugg romantisk) som sakta har växt fram, till en vänskap som klarar allt. De kompletterar varandra på ett perfekt sätt, men framför allt så lär de av varandra. Vilket göra båda två till bättre människor.

Man får veta lite mer om bakgrunden till allt, både Antonia och Röd drottning-projektet, men det saknas lite pusselbitar, kan jag tycka. Denna tredje del är minst lika rå och brutal som de två tidigare delarna. Kanske är det lite mer utstuderat här.

Lösa ändar knyts ihop och frågor får svar, men helt ärligt så förstod jag nog inte allt i upplösningen. Det kan ha berott på en restrött hjärna, men det är förmodligen inte hela sanningen. Det kändes väldigt komplicerat.

Vit kung har ett intensivt driv framåt och är helt omöjlig att lägga ifrån sig. Det är bara att ta en heldag för läsning. Den är smart och rolig, med fantastiska karaktärer. En kombination som är omöjlig att motstå. Ibland tänker jag att det hade varit kul om Jon och Antonia fanns och var mina vänner.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,25 i genomsnitt (beräknat på 30 704 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vit kung: Jag kunde inte hitta någon.

Läsplanering november 2025

Årets värsta månad är snart här 😲 Egentligen så borde man kanske läsa lite ljusare böcker då, men det är som det är. Eftersom alla böcker finns på Storytel så ställer inte en enda av böckerna till det i pendlingen så jag drämmer till med fem stycken. Jag hoppas ändå att jag kanske kan klämma in något som gör mig glad också.

• Isgudarna av Mons Kallentoft. Finish That Series.
• Hjärtlinjer av Brit Bennett. Boktolva. Hyllvärmare.
• Andnöd av Amy McCulloch. Hyllvärmare.
• Dödens hemligheter av Stephen Booth. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Den som fruktar snön av H S Palladino. Hyllvärmare

Fullbordad utmaning 2025:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är åttonde året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2025 blev det följande författare:
Eva Dolan (Till det bittra slutet)
John Irving (I en människa)
Dean Koontz (Tystnaden)
Dennis Lehane (En äkta man)
Adrian McKinty (Kedjan)
Katarina Wennstam (Svikaren)

Årets tema är favoritförfattare (vilket i det här fallet betyder att jag har läst minst två böcker, som jag verkligen har tyckt om) som jag inte har läst på väldigt många år. Den författare som har väntat längst har väntat sedan 2001 och den som har väntat kortast tid har bara fått ge sig till tåls sedan 2018. De allra flesta förvaltade återseendet på ett bra sätt.

Eva Dolans serie om Zigic och Ferreira var otroligt bra, men boken jag läste nu i år hör inte till den serien. Den var inte heller lika bra. I början undrade jag om det verkligen var samma författare, men historien tog sig på slutet. Tyvärr verkar det vara så att hennes böcker inte längre översätts. Trist, tycker jag.

John Irving var en megastor favorit när jag var yngre. Därför blev den här boken platt fall. För det mesta är det förvillande likt en gubbsjuk mans fantasier. Kanske kommer jag att våga mig på något mer av honom igen.

Dean Koontz var ett tag nästan lika stor favorit som Stephen King (betoning på nästan), men betydligt mer ojämn. Denna var inte en av hans bättre, men det kommer ändå att bli fler. Denna är ju ändå första boken i en serie.

Dennis Lehane är ett säkert kort och det är en sanning som fortfarande gäller. En riktigt bra bok.

Adrian McKintys serie om polisen Sean Duffy i Nordirland på 80-talet var en riktig hit, men av någon anledning så verkar de ha slutat översätta även de böckerna. Däremot så har jag hittat ett par fristående och denna är en av dem. En bra bok även detta.

Katarina Wennstam har jag läst en del böcker av tidigare och verkligen gillat. Även hon har förvaltat återseendet på ett exemplariskt sätt. Den här boken var väldigt bra och jag ser fram emot att läsa vidare i serien.

Slutresultatet är lite förvirrat och egentligen är det väl bara John Irving som blev en rejäl besvikelse. De andra kommer att behålla epitetet favorit och när det gäller Dean Koontz, Dennis Lehane, Adrian McKinty och Katarina Wennstam så har jag redan fler böcker av dem väntandes i hyllan. Eva Dolan vill jag hemskt gärna läsa mer av, men eftersom hennes böcker inte översätts så blir det förmodligen inte så. Detsamma verkar gälla Adrian McKinty, när jag väl har läst den jag har kvar i hyllan.

Betygssnittet för 2025 blev 3,5, vilket är samma som för 2024.

Bok: Luften är fri av Sara Lövestam

Författare: Sara Lövestam
Titel: Luften är fri
Genre: Drama
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 3
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 september 2025




Första meningen: Ulrika minns tvivlet, timmarna innan hon gick vid Håkans sida mot altaret.

Baksidetext
Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.

I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv – men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre.

Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna – men det är inget mer än en andningspaus.

Min kommentar
För ganska många år sedan nu så läste jag första delen i den här serien och trots att jag verkligen tyckte om den så dröjde det fyra år innan jag läste den andra. Då var jag fast besluten att inte låta det gå så lång tid innan jag läste den tredje, Luften är fri. Om man är väldigt snäll så kan man säga att jag lyckades med det, för det dröjde bara tre år. Nu är den i alla fall läst.

I mitt tycke så är inte denna på riktigt samma nivå som de två första. Alla ingredienser finns där, men det är inte samma balans. Här blir det lite mer klassisk deckare av det hela än vad det har varit i de övriga. Därmed inte sagt att den är dålig på något sätt. Väldigt långt därifrån, men den ger mig inte samma känsla. Nåväl, till slut, att kalla dessa böcker för fristående är inte bara felaktigt, utan mer ett tjänstefel.

Man får veta betydligt mer om Kouplans bakgrund här och den är intressant. Och tragisk. Men det går att berätta en tragisk historia med humor. Inte ha ha-rolig utan med en mer lågmäld och finurlig humor. Min sort, helt enkelt. Kouplan får i alla fall ett, vad jag hoppas, ovanligt och delikat problem. Det är inte speciellt svårt att föreställa sig myndigheternas huvudbry. De är ju inte direkt kända för att vara flexibla. Men det är nog ett svårt problem att lösa och det finns nog ingen lätt, och säker, lösning. Själva "gåtan", fallet som Kouplan jobbar med, känns (för en van deckarläsare) lite i tunnaste laget.

Alla Sara Lövestams böcker har nog hittills varit väldigt samhällskritiska, men helt utan pekpinnar. Just i den här boken tycker jag dock att det blir mycket mer tydligt. Det gör inte så mycket, men jag är inte glad i när det trycks på så här tydliga knappar. En av dessa detaljer som jag reagerade på var när en karaktär vid ett tillfälle tyckte att hans fru inte shoppade så mycket. Hon köpte bara fem - max tio - par skor om året. Är det normalt?! Så många olika skor behöver väl ingen.

Slutet känns lite abrupt och jag fick, helt ärligt, ta mig en ordentlig funderare på hur den egentligen slutade. Då hade det bara gått någon timme sedan jag läste ut den. Men sista meningen ger mig hopp om Kouplans framtid.

Luften är fri ger mig lite känslan att det skulle ha varit sista boken. Allt knöts ihop, på ett väldigt övertydligt sätt. Det är inget som jag minns i de tidigare delarna, men nu finns det ju en fjärde del och jag hoppas väl att detta bara var en tillfällig svacka.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 270 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Luften är fri: Feministbiblioteket, Den läsande kaninen och DAST Magazine